Shoppar du i Vasa centrum?

Vasa centrum dör ut. Eller gör det? Detta är en diskussion som pågått under en lång tid, och åsikterna är lika många som det finns människor och konsumenter.
Var och en tänker på sina egna behov. Vad behöver jag, vad behöver jag inte? Vart orkar jag fara för att få mina behov tillfredsställda? Är det basföda jag behöver – åker jag till den lokala affären, eller åker jag till Stenhaga? Får jag vad jag behöver?

Vill jag ha något speciellt besöker jag centrum. Jag vill kanske också tillbringa en tid i centrum och ha möjlighet att se på olika alternativ, och kanske äta lunch eller gå på café samtidigt. Är jag då villig att gå en liten bit, för att parkera förmånligt – eller är jag villig att betala lite mera för att vara bekväm? Är jag lat och villig att betala för min parkering så kanske jag beslutar mig för att parkera i grottan eller på gatan nära centrum. Är jag snål så kan jag parkera en bit utanför centrum – men då kanske jag inte orkar bära mina inköp till bilen. Så då köper jag kanske mindre – för jag orkar inte släpa med mig en massa kassar.

Tar jag mig tid att besöka centrum, hittar jag flera små specialaffärer som jag kanske inte ens vetat om. Jag blir både glad och tacksam för att det finns en företagare som tror på att jag skall hitta dit. Jag har kanske sett deras marknadsföring, men inte brytt mig om deras produkter – förrän nu, då jag inser att det är just den här varan jag sökt.

Vintertid vill jag gärna ströva fritt i affärer, torrskodd. Skulle jag ha barn med mig, så kanske jag inte orkar gå så långt – gatorna är klottiga och det är svårt att skutta en barnvagn i snösörjan. Har jag flera barn att ta hand om – då kanske jag föredrar att inte åka in till centrum – för det är så bökigt att komma in till de små specialaffärerna. Eller att gå över gatan utanför torget. Skulle jag sitta i rullstol – begränsas tillgängligheten ännu mera.

De små affärerna drivs av ensamföretetagare eller småföretagare som kämpar för sin överlevnad. De är beroende av kunder som tar sig tid att komma in till deras affär. För att handla. Utan kunder – ingen inkomst. Deras utgifter blir för höga och lagersaldot växer ju mindre kunder som tar sig tid att komma in. Alla som har ett hum hur ett företag fungerar – vet att inkomsterna skall vara högre än utgifterna.
Hyresutgifterna får inte heller vara för höga – så den lilla företagaren vågar kanske inte satsa på att finnas just där kunderna strövar som mest. Så företagaren väljer lokalen som finns ett stenkast från torget. Nå, hur hittar kunderna dit? Orkar de dra sin barnvagn dit? Orkar de dra sina inköp dit? Nja, kanske inte. Så den lilla företagaren ger upp – och stänger ner sin specialaffär. Centrum blev igen utan en specialaffär.

Nu är det ju så att jag har mitt kontor i stan. Ett stenkast från torget. I bakre rummet i en affär. Jag hör vad kunderna säger när de kommer in. Jag hör att de säger att min parkering tar slut, jag måste rusa iväg. Jag vet hur min företagssambo kämpar. Jag vet hur jobbigt det är att ha ett växande lagersaldo. Jag har själv prövat på det. Jag har även läst kommentarerna från en debatt på Facebook som pågått/pågår under Katarina Heikius upprop till Vasa stad. Jag har också framfört mina åsikter. Jag har svarat på kommentarer om hur näthandeln tar över. Skall vi verkligen skylla på det? Jag har även gett min åsikt om gratis parkering från kl. 16. Det understöder jag och även många andra affärsinnehavare i staden.

Men hur skall vi locka kunderna in till centrum? Är det gratis parkering från klockan 16 som hjälper? Eller är det utbudet som borde förbättras? Är det avsaknaden av aktiviteter i centrum som leder till att konsumenterna hellre rör sig i Stenhaga?
Vad tycker du? Vad har du för förslag som skulle liva upp centrum igen?