Först tänkte jag skriva om behov, men jag insåg att jag håller på att tjata sönder det ordet – så jag lägger fokus på ordet beteende istället. Fast egentligen är vårt beteende baserat på ett tillfredsställt eller otillfredsställt behov, så jag kommer ändå in på ordet behov…
Ordet beteende syftar på våra handlingar eller reaktioner samt det vi känner och tänker. Vårt beteende syns genom vårt sätt att vara och förhålla oss till omgivningen, eller till oss själva. Då går vi över till ordet självkritik.
Rosenberg säger ”Självkritik, liksom all annan kritik, är tragiska uttryck för otillfredsställda behov”
De flesta är ofta kritiska till sig själv, fördömande. Dessa känslor leder till att vi börjar skämmas över oss själva. I vissa fall skäms vi så pass mycket över vårt beteende att vi undviker att umgås med andra. Vi stänger in oss, vi blir deprimerade. Varför är vi så hemska mot oss själva? Varför så hård självkritik?
Enlig NVC beror självkritiken på att vi försöker tillgodose ett behov. Något vi tror är sant om oss själva. Att vi är värda kritiken. För jag behöver…
För att komma underfund med vilket behov du försöker tillgodose, fråga dig själv nästa gång du kritiserar dig – vilket/vilka behov försöker jag tillgodose genom att säga detta till mig själv? Tänk också på vilka av dina behov som inte blir tillgodosedda genom din självkritik?
(exempel på behov hittar du här).
Lista dina behov – vilka känsla upplever du när du ser på din självkritik?
Vad tänker du? Skriv ner det och kom ihåg det nästa gång du ger dig själv kritik!
